Efter en stund föreslog jag att det nog var dags att gå. Men hon ville sitta och se på mig ett slag om det gick bra? Jag satt kvar och hon såg länge på mig tvärs över bordet. Sen skildes vi åt med en tafatt kram ute på parkeringen. Skulle hon inte skjutsa hem mig? Undrade hon. Nej, nej, sa jag som såg att hon var dödstrött, märkt av sin sjukdom. Sen gick ett år av tystnad. Men ibland lackar jag ur.

I år kommer våra tre döttrar hem så då åker det gamla påskpyntet fram! Torsdag 29 mars 2018. Ända sedan mitten av mars har vi haft det mest fantastiska väder, kalla nätter och soliga dagar! Lördag 17 mars 2018. Om solen skiner blir det så varmt och skönt i uterummet. Igår var det 28 grader varmt trots minusgrader ute i skuggan. Då sitter vi gärna där och fikar, läser och stickar. Just nu läser jag tillsammans med min bokcirkel Lena Anderssons. Romaner om Ester, Egenmäktigt förfarande.

U verkar det som sommaren har återvänt. Det är så skönt att se solen igen och att kunna vara utomhus utan att frysa, hihi. Årets sommar har ju inte varit så varm som man önskat, men jag tycker ändå det har varit skönt. Jag har njutit av det låga tempot och suttit på verandan och myst nästan varje dag. Hoppas att ni har det bra! Ag vet inte.

Mycket jakt har det blivit på helgerna. Länkar till det här inlägget.